Jen.

jag kan inte bara släppa allt.
jag kan inte bara ge upp.

Jag får skriva om det lite pö om pö...När jag orkar.

Just nu vill jag bara slå dig allt vad jag har. Så du får känna lite av den smärtan som jag känner.
Men den fysiska smärtan är inte jämförbar med den psykiska. Om du bara visste...
Ena sekunden saknar jag dig, så jag tror att jag ska kräkas...
vilket jag inte bara tror längre. jag har märkt att man till och med gör det...
Nästa sekund tycker jag verkligen att du inte förtjänar mig. Vilket du kanske inte gör?
Inte när du har betett dig som ett svin, vilket jag verkligen ärlig kan säga att du har gjort.
mot mig, ja i alla fall den senaste månaden..
men mot någon annan, aldeles för lån tid för att du ska kunna gå oberörd ur det här.. om men ser på framtiden..
Du tror väl inte att du kommer kunna fortsätta med det gamla vanliga som om ingenting har hänt?
Eller? tänker du skita i och berätta för henne vad du har gjort? Hur du har levt?
För det skulle väl vara det enklaste? För dig? Att bara glömma allt.
Att gå och lägga dig där brevid utan något dåligt samvete, eller syndiga tankar...


Men det som är absolut märkligast, är hur du kan säga att vi ska vara vänner.
som om ingenting har hänt. Bara klippa bort precis alla känslor. Och bara vara vänner.
Du säger att du tror att du kan det?


fy fan vad länge jag har väntat på dig.
Det här har verkligen varit ditt spel, dina spelregler.
Jag har bara varit en bricka i DITT spel. När du kan, när du har tid och när du känner för det.
Nu när jag verkligen tänker efter, så har det faktiskt varit så.
Jag har ljugit, bytt och valt bort saker och människor, för att det ska kunna gå..
Fy fan vilket svin jag är.
Fy fan vilket svin du har gjort mig till.
Och ändå, ändå, så kan jag inte tycka illa om dig.
För du, du är den underbaraste personen jag träffat.
Och jag har gjort, jag gör, och jag kommer att göra, allt för dig.
Oavsett vad du gör mot mig.
Och det vet du.

Jag trodde på vart enda ord du sa till mig.
Om allt. Om ditt, mitt, ja till och med vårat liv.
Jag väntade, och väntade, och väntade.
Jag pressade inte, jag tjatade inte, jag ställde inga krav.
Allt var enligt dina regler.
Och jag följde dom.
till punkt och pricka..
hela tiden
Men det räckte tydligen inte.
Och allt det du sagt, allt det jag trodde på, det tog du tillbaka.
Och jag har nog aldrig känt mig så dum.
Så värdelös.
Så maktlös.
Så otroligt lurad.
Så fruktansvärt ensam...

??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????
??????????????????????????????????????????????????

-precis så känner jag mig-

Så känns det.
Och jag är trött. Jätte trött.
Kom hem runt halv tre inatt.
Mycket trevlig kväll igår!
Jag skrattade, grät och sjöng sing star.
Det blev också väldiga disskusioner om det ena och det andra.
Och, det finns snälla och trevliga poliser.
Jag har i alla fall hittat en.

men men.
Körde mor till jobbet i morse.
Hade nog tänkt att åka till stallet efter det..
Men gruset i mina ögon tyckte något annat.
så, jag åkte hem och sov två timmar till...
Lute brunch.
En cheddar/skink omelett, otroligt hurtigt.
Och nu är det dags att bege sig till arbetet igen.
Hinner nog inte med någon yoga idag.
Måste till pållarna efter jobbet..

Nästan! lite till ska nog hinnas med ikväll..
si så där ett glas vin eller två.. eller kanske till och med inget..
det beror lite på.
som vanligt.

men. Fredagen började med hoppträning för Niklas Jonsson.
Det var riktigt kul faktiskt. Är jätte nöjd med Werner! vilken klippa!
Med tanke på att det var andra gången som jag "hoppade" honom,
och det var andra gången han var i ett ridhus överhuvudtaget.
Så. Duktig häst!

Sedan blev det en "tidig" kväll. Nog för att jag vaknade lite då och då.
Men sånt hör tydligen till.

Lördagen bestod av en liten tripp till kista med Mika.
I super volvon denna gång!
Ett par skor, lite strumpor och annat tjaffs.
Men fram för allt, UNDERBAR lunch! Muuums!
Jag blir typ glad när jag tänker på det...
Sen då.
Jo hemåt, förbi hästarna, ge dom lite käk, och hem.
Byta om, åka iväg.
Skaajjlaajjn for the win.
Fruktansvärt kyligt, utdraget och kallt igen.
Men annars trevligt och roliga människor!
(och lite max kanske)

Hemfärd si så där mitt i natten/morgonen.
Sova 5 timmar.
En liten mysig tripp till arlanda.
woop woop. passat.

hem. äta lunch. stallet.
zetha hade tappsko, så jag blev ridledig idag.
Lekte lite med mina egna.
Bilder kommer senare.
anki var o hälsade på med sin tjusiga kamera...
så. fin fina bilder.
men, jag har nog en av världens snällaste hästar i alla fall..
kanske till och med två..

nu blir det en dusch.
sen iväg mot ekerö, monica och vin.
det blir nog sovmorgon i morgon...

min down kurva fortsätter att böja sig neråt. helvete.
jag har inte börjat att städa någonstans.
jag har suttit på styrelsemöte i 2 timmar.
jag är trött överallt.
I morgon ska jag ta me fan ta sovmorgon.
ska träna på kvällen.
med söta lilla werner.
stackarn som får sova ute i regnet inatt.
äh. det går nog bra

jag får väl fortsätta att fundera på ditt liv.
och lägga mig i en otroligt skön säng och kolla på scrubs..
ikväll igen! vilken underbar sängfösare jag har funnit mig.

Jag hade tänkt att "städa" lite i mitt liv idag.
Jag har faktiskt varit "nervös" typ hela dagen.
Försökt att ställa in mig mentalt på vad som kunde sägas.
Efter en hel dags väntan. Och massa sjuka tankar senare.
Så är allt som bortblåst.
För.
Det blev inget med det idag.
Ovanligt?
Blev jag förvånad?
Helt ärligt?
Nä.
Hade det på känn tror jag.

Så.
Allt känns faktiskt riktigt bittert just nu.
Jag orkar inte ens städa mitt sk. hem.

Jag hade en plan..
Städa mitt huvud först.
Sen städa mitt hem.

Men. Allt gick åt helvete.

Så, (igen)
Jag skiter i det ett tag till då..

Tur att man har en skön säng att lägga sig i.
Nu ska kvällen avnjutas med massa SCRUBS!

Joda. ett tag till i alla fall.
Jag känner mig så otroligt effektiv nuförtiden!
Kliver upp på morgonen.
Åker till stallet.
Rider lite granna.
Åker hem.
Käkar lunch.
Åker till jobbet.
"Jobbar".

Även fastän jag är igång heela dagen.
Så har jag ändå tid och ork att träffa vänner på kvällen!
Kan man ha det bättre?

... efter sommar "lovet".
Det kändes precis som vanligt.
Rätt skönt faktiskt.
En ny ridlärare. Efter anna.
Dock så finns det ingen som anna.
men men.
det blir bra.

efter en snabb dag så blev det ännu snabbare hem till yogan.
hehe. jodu. nog var man lite stel såhär efter sommaruppehållet...
aj aj i mina knän säger jag bara. eller rättare sagt baksidan  på dom..

efter yogan blev det fika. och sedan film.
Kung Fu Panda.
hehe, joda. jag skrattade. väldigt mycket.
den var söt. och fruktansvärt rolig!!!

men vad gör vi inte sen?
Max i solna for the win!
woop woop
joda.
fruktsallad.
nachochips
och
salsadipp.
det var min middag idag.
jeey.
nu ska jag gå o lägga mig i tid.
dvs. helst för typ en halvtimme sen,...

men.

-pain is temporary, fame is forever-

jag vill kliva av karusellen.
gå iväg.
stänga av.
koppla bort.
få ett avslut.
eller en början.
bara det är nått.
och inte såhär.
när det är såhär.
så förtjänar du inte mig.
och jag förtjänar inte att må såhär.
jag vill bara ha svar.
en förklaring.
en mening.
ett ord.


jag håller på att tappa allt förstånd.
då och då blir jag rädd för mig själv.
hur jävla mentalt instabil jag är ibland.
alla saker som jag för en kort stund får för mig att göra.
som jag är rädd att jag snart kommer att göra.
om det, nej, inte det, DU fortsätter såhär.
för ja. det är ditt fel.
om du vill förstöra ditt liv, så får du göra det.
men du har ingen rätt till att sabba mitt liv.


jag tycker att några dagar har gått nu.
och eftersom du beter dig som vanligt mot alla andra.
så är det tydligen mot mig det här.
ibland blir jag så jävla arg.
hur fan du kan behandla en annan människa såhär.
hur du kan vara så feg. och framförallt egoistisk.
visst. du tycker säkert att jag är helt fruktansvärt jobbig.
som försöker få tag på dig, precis hela tiden just nu.
och jag förstår om du tycker att jag är knäpp.
men har du någon gång tänkt på att jag har blivit knäpp,
på grund av dig?
och det är på grund av dig, som jag mår så jävla dåligt.
men, det är på grund av mig. som ditt, och visserligen mitt,
liv kan gå käpprätt åt helvete.
men även om skiter i mig just nu.
så är det ändå inte jag, som har betett mig som ett svin,
i 9 månader...
tänk på det.

och jag tänker inte släppa iväg dig såhär lätt.
det kan du ge dig på.
om jag så ska behöva åka hem till dig och kräva en förklaring.
så kommer jag att göra det.
det kan du vara lugn för.
så var inte allt för förvånad om jag står där.
i eran hall, om några dagar...
jag lovar.

Tillbaka till verkligheten igen då.
Jag har inte ens "börjat jobba på riktigt än"..
men! min sista semestervecka gick ju åt till att passa hela Törnby Gård.
så jag har all rätt att vara trött. Så. det är nog lite skönt att börja som vanligt i morgon igen.
Back to normal..

Igår så flörtade jag upp Monica på Alida. ´hhehe.
det gick bra. vi gick en liten promenad i skogen.
Monica, Alida, Jag och "Lillan".
ooerhört mysigt. Men varmt.






Hon är så himla snäll. Bara går med överallt. Även om vattenpölarna är liite läskiga..

På Kvällen så var det sista Valhalla..
Redan? jepp.
Allt kändes så smidigt o enkelt.?
Mika var så duktigt!

Fint väder var det. Men lite kyligt.


Idag har det varit regn, regn och mera regn.
Pisstrist.
Axelssons skulle ha massageutbildning, eller vidareutbildningen efter grundkursen.
Så. Alida fick vara med. Det gick bra. Hon var så snäll.
Och Lilltjejjen stod snällt i boxen brevid och väntade.
Sen var dom lite trötta...



Dom är så fina mina flickor! <3

Nu är jag så fruktansvärt trött. Skulle kunna lägga mig och sova en timme eller flera.
Men det känns lite dumt...
så jag ska tvinga mig att vara vaken...
Blir väl inte så svårt då jag hittade två fulla människor i huset när jag kom hem.
En VÄLDIGT full, och en lite mera "salongsberusad"
hm. jaja, vad kan man säga mer än 24h kryssning...

Och förresten så började jag "jobba" idag.
Jepp. Det var fritidsledarträff på enskede ridskola. Lite nya kläder och en uuurtjusig röd keps!
jag säger bara wow vilken design!  "Arbetsdagen" avslutades med lunch på enskede wärdshus.
Helt ok. Om man gillar sågspån.

Efter en lite knasig färd via fridhemsplan så var jag i stallet igen.
kaffe, kaffe, kaffe. Och en liten ridtur. Mysigt. käkade plommon. mums.
Zetha blev väldigt löddrig efter våran skrittur runt skoghem-söderberga.
hmm?

jag och monica kom sedan på att vi skulle fortsätta med vårat "törnbygårdsskyltenvidvägen"-projekt. Sagt och gjort. med tång, kniv, stege (eller typ två faktiskt), sandpapper och lite mera förnödigheter gick vi till våran fina skylt igen. Monica började sandpappra, och jag ryckte ut häftklammrar.. oooh, vad roligt. När vi sedan inser att vi aldrig kommer att nå upp att måla högst upp på skylten blir vi lite bittra... va fan. stegen är för kort. och den går ändå inte att luta mot skivan, för då lovar jag att den hade gått sönder, hm. skit samma. vi får väl måla det vi når tänkte vi. så vi begav oss tillbaka för att hämta färg, penslar, maskeringstape, sopborste och en stjärnmejsel. När jag sedan kommer på den briljanta ideén att om vi  tar två stolar och ställer mot varandra så kan man ställa den lilla trappstegen på dom! yeey! inga problem, endast lite vingligt.. medans monica står och svajar och maskar bokstäver står jag och målar  den ena stolpen. då hör jag hur en bil (en BMW) kommer från stenhamra hållet i jätte hög fart! och ni som vet vart törnby ligger, vet också att det kommeren skarp vänsterkurva... föraren skär kurvan väldigt tvärt och är i båda  körbanorna. och vad händer då? jo sjävklart får han möte. en stackars kvinna som får vejja ner lite i gruset. hon klarar sig helt ok, ser aningens chockad ut när hon passerar oss, i samma fart, vilket man såklart förstår... men BMW;n.. jodu. tänk själv. att försöka vejja för en bil i en skarp vänstersväng.. i ca 85 km/h... lycka till. han vejjar, får kast på bilen, försöker parera, snurrar 180 grader, och far ner i diket,. med nosen i färdriktning mot  stenhamra. jahapp. där står vi. och målar. en skylt. en fredagkväll...



efter en liten stund är det en vänlig själ i en jeep som stannar och drar upp BMW:n på vägen igen.  Och föraren kör, med bruten bakaxel, till "våran" infart. och ställer bilen där. på den lilla vägen mellan brevlådorna och våran fina nymålade skylt. Det enda som dom pratar(halvt skriker) om är att ; - "det är ingen fara, det är bara  plåt. det är bara att köpa nytt!!!". okeej? dom där är inte helt nyktra... tänker vi. så till slut frågar jag om alla mådde bra, och det gjorde dom. då sa jag; -"det gick visst lite för fort där". det höll dom väl med om... monica påpekade att det var tur att kvinnan i den mötande bilen klarade sig... då blev dom lite griniga. lastade ur sina systempåsar, ooch började att gå mot svanhagen för att ta bussen vidare dit dom var påväg...

 

dom gick, bilen stod kvar, vi ringde till polisen... som skickade ut en bil.

så där stod vi. och fick vittna för polisen. om en "trafikolycka".
vi som "bara" skulle måla skylten..



så. tyvärr så missade jag michelles 22 års kalas. (eftersom jag kom hem från stallet halv tolv...)
men jag hoppas att jag kan träffa alla underbara vid ett annat tillfälle, snart!

nu ser jag fram emot i morgon. det ska bli trevligt.
äntligen ska jag få ta en varm skön dusch. och sen sova till lagom länge i morgon!!!

Det har blivit mycket gjort i alla fall! Även om vi satt ner väldigtr mycket också, som vanligt. Jag tror att jag började med att rida ut. Jo, det gjorde jag nog. En trevlig ridtur, i stormen. Det känns tryggt att veta att jag sitter på en ovanligt stabil 4åring. Även om det blev ett skutt, eller två... Men. Sedan så fikade vi lite. Igen. (det gjorde vi ju såklart innan ridturen också.. daah.) Efter si så där 30 min. "vila" begav vi (jag och monica är vi idag) oss över till andra sida, ee? hemskt det låter eller?, men till hagen på andra sidan vägen. Frekade ur på Gordee lite granna, och släpade med oss ett stycke Chanelle, och ett halvt stycke Vanilla. Gick ju som smort, två unghästar, den ena nästan ohanterad på hela sommaren, den andra allmänt virrig. en underbar sensommar/tidighöststorms dag i augusti. tjohoo! Men det gick bra. Lite lek på ridbanan, putsning och smörjning av sår. Klappat och klart. Vad gör vi sen? Jo, såklart så får vi för oss att hitta på nått. Så, det var dags för "gårds butiks bokstäverna" att dö. Sagt och gjort. Bort med dom. Och då insåg vi att vi måste måla skylthelvetet också. Men, det får bli morgondagens projekt.


Nu ska jag ta och bege mig in i duschen. Kom på för allt för kort stund sen att jag har möte med mina kära kollegor, fritidsledarna och ryttaralliansen, i morgon. hehe. "juste ja". jag visste att det var nått i morgon.. hm.. Nu är det väl slut på semestern antar jag. Idag var det min sista semesterdag. Vips så var 8 veckor slut. Sheeat vad fort det har gått. Och vad har jag gjort på heela sommaren då? Känns som inget, men jag vet att det är massor. Får ta och göra en återblick nån dag... På måndag är det tillbaks till ridskolan. Känns skönt faktiskt. Både nya och gamla grupper. Saknar mycket, men fram för allt mitt kontor. hehe. neej då. eller, jo, det också. men alla hästarna och barnen, och folket, personalen. hihi. ny termin nya ideer. woop woop!

Haha, det känns som om jag sitter och försöker få tag i en människa som inte ens existerar längre. När jag ringer så vet jag redan att det inte är någon som kommer att svara. Men jag ringer ändå. Som att ringa till en låtsaskompis. Eller? Har jag bara inbillat mig att den här människan bara har funnits i mitt liv? -Är jag helt slut i skallen? Jag vill bara veta varför.
Varför svarar du inte? Har det hänt något? Vill du inte veta av mig? Jag förtjänar väl ändå att få veta det. Och sen. Så vill jag ha en jävligt bra förklaring till varför. Och vad fan du håller på med. Och hur fan du tror att du kan behandla mig! Jag kommer att jaga dig tills jag får veta varför. För nu är jag arg. Och lite orolig. Men mest arg.

Det var återträffen 2008. Helt galet.
Fy fan vad dåligt jag har mått idag...
Urk. värst var det i i morse.
Men men.

för en kväll så var det nästan som vanligt igen.
jag minns bitar av den.
Jag vet att jag satt i "kiosken" och sålde mat med gabbie.
Jag vet att jag drack väldigt mycket sprit.

Eh? sen då?

skit sak samma! Kul var det i alla fall!
Synd att det inte var fler från våran årskurs som dök upp.
TORRISAR!
hoppas på att det blir fler 2010!!!
jippiiie!

hoppas att det blir bättre väder då i alla fall.
det var lite väl blött...

Jag har insett att det inte är så lång tid kvar på min semester....
Men det är helt ok. Back to basic...

Jag har även insett att det här jävla vädret är värdelöst.

Och igår kom jag på att jag kan få det lite knivigt på lördag-söndag.
Vem ska släppa ut mina hästar om dom måste stå inne pga. regn?
fuck it.

Jag har fortfarande inte skickat in papprena för att regga lilltjejjen.
Är nog inte helt nöjd med namnet... Måste ha några till förslag på pappret.

Jag har i alla fall nästan målat klart hela min box. Bara det svarta kvar..
dvs. "detaljerna", krokar, täckeshängare osv.

Min lilla häst kommer nog att bli svart. eller svartbrun som det heter.?
Så då har jag en "röd" häst, och en "svart" häst.

Nu skulle jag nog behöva äta lite "frukost"..
Och sen som vanligt, åka till stallet!

Jag vill bo i det där huset.. Det är fin fint.

Det mesta känns piss just nu.
Och allt detta regn gjorde ju inte saken bättre.

Jag har knappt hunnit halvvägs med målningen.

Jag har insett hur många katter det bor på Törnby Gård.

Jag har haft vintermössan på idag!

Jag har insett och erkänt för mig själv att jag faktiskt är ledsen.
Och jag har också accepterat att det får man vara.

Allt blir jobbigare när det regnar.
Allt känns så himla mycket värre då.
Allt blir blött.

Nu är jag så trött i kroppen och i huvudet.
Allt som snurrar.
Jag vill inte kliva upp i morgon.
Jag känner hur trött jag kommer att vara.
Och det innan jag ens har gått och lagt mig.
Fy fan för att vakna i morgon.
Det måste ske nå roligt.
Så jag blir lite glad igen.
På riktigt...

Som alla andra somrar, så ska stallarna målas.
aawiie!
eller inte.
Det börjar bra, med mycket energi och positiva tankar...
men efter  6 timmars skrapande o målande så värker det i kroppen...
och man är full av färg...
Visst, ingen stress. säkert.
har hört att det inte ska sluta regna än på ett tag...
mina stackars hästar..
Och mariana är ju bortrest igen.. så.
jag "måste" måla hela skiten.
Hoppas inte att det kommer att ta allt för lång tid bara.
dom måste ju få komma in o torka om det ska fortsätta såhär.

men men...
Förmiddagen var ju trevlig.
och morgonen var tokgod.
(inte att gå upp kl.06.30, hur kan folk göra sånt frivilligt)
men frukosten på Mc D är sååå mumsig!
Sen blev det en liten tripp till malmby.!
wroooom!
Jag blev i alla fall matad med vindruvor.
Dock så hade han vanliga kläder på sig (istället för ett lakan)
och han saknade "grönsakerna"  i håret...
men det fick duga.
Lite öl blev det också! Och till och med lite avklätt och sol!

väl hemma igen, så har jag bara målat, målat, skrapat, målat och målat.
Fick lite massage dock!

djupa disskusioner och samtal. det var nog bra att man målade samtidigt,
så ´man kunde fokusera på nått.
men det var trevligt med sällskap!

nu ska jag gå o tvaga av mig färgen!

Det var Birka det.
va fan va det som hände??
En repa? Torsk direkt.

Men men.
Seen?

Näästan hela jag älskade det. Äntligen. Underbart.
Men, en pytte, pytte, pytte liten del av mig "ångrar" mig.
va händer nu då?
dags att bli lite mentalt instabil!