Jen.

Ja, vad ska man säga.
här sitter jag.
förbannat mätt.
nästan lite illamående...
inte av sprit.
av massa onyttigt.
läsk, chips, godis.. ja du.. mätt.
och madagaskar 2.
med lisa.
och en jävla massa garv!
och jag tänker faktiskt inte göra nå mer idag.
jag ska sova.
skönt.
upp i vanlig tid i morgon.
mot lite tävling.
fin fint.

look at mee, I´m a lady!!!

känner mig lite risig, hängig och inte riktigt hundra...
bara det inte är nån jävla sjukdom påväg.
orkar inte, har inte tid.

annars är det bra.
gjorde klart stallet jätte fort idag.
så nu blir det snart avfärd till jobbet.
fortfarande med gröna faran.
får se hur länge pärlan är borta.
min fina lilla jätte trasiga bil.

kalle blev vaccinerad igår.
så nu får han vlia några dar.
ska gå ut o äta gräs med honom ikväll.
mycket mysigt.

alida är finare än finast.
helt underbar den där.

och lillan. ja finns det nå sötare?
så förbannat fin.

werner är werner, han som bara är.
aldrig några problem,
aldrig några dåliga dagar.
vilken toppenkille.

chanelle är tjock.
bortstade massa på henne idag.
tjock tjock tjooooock mage.
gick en promenad och betade henne lite.
sööt göte.
fy fan vilken fin häst.

och nu var lilla pärlan parkerad i karlskär tillsvidare.
så nu börnar jag runt i en stor grön bil.

även fast jag inte har min egen bil, eller min egen telefon och inte ens mitt eget nummer.
så är det helt okej.

det är lungt. jag är lugn. det känns bra.

men jag förstår dock inte hur jag står ut med dig.
har nog aldrig vart såhär av och på med en och samma person någonsing.
och då endast med en och samma person, typ.
och jag verkar ju finna mig i det.
så tja.
det betyder väl att jag tror på vad du säger.
och att du inte har sagt att jag kan dra åt helvete.
så. ja.

fan vad fint väder det är!

Fredagen blev en rätt så spontan utgång. som blev allt annat än lugn...
det var lite wild wild west tema på göta källare, så hatten åkte fram.
i en lite väl hastig takt så började jag föra lite med mig själv här hemma.
insåg när max kom att jag redan var lite rund om bakfoten.
flörtade med helen o michelle ut på vischan! härligt.
efter en liten tripp ut till hilleshög med lite pulka¨kning, (usch fy fan)
så var vi på väg till gk.
parkering ingång.
tjuren var i full fart.
jag var också i full fart.
och väldigt full.
och dum som jag är, så ska jag rida på tjuren.
i shorts o nylonstrumpbyxor. (och två halvt läkta brutna revben)
dumass..
men jag red. två gånger. det gick bra!
men, jag fick brännsår på knäna, ett jack i låret, det blödde genom strumpbyxorna,
och det gjorde ont.
haha strympbyxorna var det inte mycket kvar av. maskor hål, och tja, lite lätt blodfärgade.
men vem bryr sig.
efter dock bara en liten stund var det kisspaus.
jag satte mig ner, hörde hur min telefon ramlade ur fickan, böjer mig ner och inser att den
har glidit ut under dörren, öppnar dörren för att ta upp den igen. men..
borta.
då är det nån liten jävla fitta som har tagit min telefon!
MIN TELEFON!
den är för det första typ 6 år gammal.
det är en spricka i displayen och det bara sprakar i den när man pratar.
men visst, det är säkert jätte mycket väre i den. grattis.
men jag är för tillfället telefonlös.
och telefonen skiter jag väl lite i, det är ju som alla nummer i den som jag är bitter över.
alla minnen... alla sms, alla bilder, alla nummer.
men men.
efter att vi spärrat kortet och jag har insett att jag nog inte kommer få tillbaka den,
så blir jag förbannad.
och jag går och sätter mig och är ännu mera förbannad.
jag sitter där jag sitter, eller rättare sagt, jag satte mig mitt i ett sälskap,
men inte fan bryr jag mig.
sitter där och pratar med calle, som är rulltrappsreparatör..
trevligt, drinkar, och snart är jag på bra humör igen.
inser att klockan börjar snart bli stängning så jag smiter ner till stora golvet  och dansar ett tag till
men takten söp jag tydligen bort för länge sen, men skit i det! jag stod och viftade ltie på armarna.
fann mina vänner igen, vinglade ut och mot bilen.
somnade. blev ursparkad hemma, däckade totalt i sängen, på all rentvätt.
och vaknade nästa dag och mådde allt annat än bra....
visste inte vad klockan var heller.
allt var så konstigt. ingen telefon.. inga sms. inga nummer, INGEN VÄCKARKLOCKA!" wtf?
någon bankar på ytterdörren?
hu?
vanessa! woop woop, hon meddelar gladeligen att jag ser förbannat sliten ut och att vi har en
ridlektion inbokad kl 12.
jahapp. frukost och sen släpa sig ner till stallet.
kollektiv mobbning mot mig.
jag halv sitter/ligger på en pall på ridbanan.
lektion i gassande sol. brööl.
känner hur magen börjar göra mig påmind av vad fan jag drack igår..

så fort vi avslutat går jag hem.
mår mindre bra.
kelar lite med toaletten.
borstar tänderna och inser att mamma hämtar mig om ca 1 timme.
födelsedagsfirande med en del av släkten...
ner till stallet, mocka, usch. har nog aldrig mockat så slarvigt.
ska kompencera det idag. alla ska få torv!
skyndar så gott jag kan. mår sämre och sämre.
mamma kommer, och skrattar åt mig.
hämtar kläder.
hem till stenhamra,
duschar, det behövdes...
kalas kalas, lite presenter, tog en power nap i soffan
middag, tårta, hemförd!
mika kom och hämtade mig, byta om och iväg mot färjan.
destination kungens kurva. - träff..
myycket bilar, massa folk. och bra musik. se där.
det hela slutade såklart i rosersberg.
ovanligt? njea.
blev dock massa dans! skratt och lite smått hysteri när polisen kom..
men men. som vanligt.
vi begav oss väl hemåt vid halv ett tiden..
fann ett "armbandsur" i en låda.
så i morse när jag vaknade kl kvart i sex av att jag var tvungen att släppa ut
en av dom största humlorna jag sett! så visste jag i alla fall att klockan var kvart i sex..
somnade om.
vaknade 10. ska sätta på en tvättmaskin, äta frukost och sen spendera resten av dagen nere i stallet.
allt ska göras idag, och som sagt, kompencera mina stackars djur för att jag har varit så lat dom senaste dagarna.
usch och fy på mig! men men, vad gör man inte.

men som sagt, jag nu har jag varken telefon eller bil! kanonkul!

eller fyllt och fyllt, jag fyller väl fortfarande år antar jag.
och dagen började faktiskt fint!
blev väckt av otroligt vacker sång av ett morgonpiggt skimockargäng på äppelviken.
åt en mumisg frukost med mig själv.
fikade i stallet halva förmiddagen.
åkte till stallet, plockade upp lisa som bjöd på födelsedagslunch.
sen åter till arbetet, men...
vi kom dock inte så långt.
för min underbara lilla bil ville inte starta!!!
WTF!?!
den sa bye bye startmotor.
men skam den som ger sig.
vi bör ju kunna putta igång den.
men, vi märkte att ängbyplan är väldigt plan..
ont om backar. men ett tappert försök ändå.
och nästan, men inte tillräckligt.
den var död.
min lilla pärla.
efter mycket om och men så kom min underbara mor med bogserlina,
och vi fick dra igång den.
och nu står den där. hemma. parkerad och inte så pigg på att starta.
så. på min födelsedag så blev jag av med bilen, för ett tag i alla fall.
slöade lite hemma, blev bjuden på wook + fruktsallad hemma i stenhamra.
sitter fortfarande kvar där, i fotöljen, i huset, på strandvägen, som snart är sålt..
ska väl bege mig hemåt snart.
får se hur jag löser morgondagen...
men som sagt.
även fastän bilen sa upp sig, så har humöret varit på topp!
och det är ju bra!
för det är ju trotts allt min dag idag!

det känns som att jag kommer få fira min födelsedag ensam med min mensvärk.
MEN!
Det gör inget, för jag är glad ändå!
Även om jag är en anings bitter över att jag inte får någon frukost på sängen i morgon..
men men, man kan ju inte få allt.
har i alla fall vart och inhandlat en goood frukost som jag ska äta, med mig själv.
troligtvis i sängen. - ensam!

sedan är det en helt normal arbetsdag.,
med lite mera fika dock.

men det är helt sjukt hur fort tiden går.
vad gjorde jag förra året?
Jag vet i alla fall hur jag mådde exakt för ett år sen.
på pricken.
jag kommer så väl ihåg den dagen.
och jag kan faktiskt ärligt säga att jag är mycket gladare i år.
även fastän jag sitter själv i mitt hus!
så de så.

men ändå!
fyller år om si så där mer eller mindre exakt ungefär en timme.
woop woop!

och så var datorn fixad! woop woop.
även om jag inte gjorde mer än att sätta i en skiva och reparerade windows.. men ändå.
den funkar nu!

och insåg att jag hade "glömt" att äta middag.

hade tänkt att äta lite mackor.
men såg att varken osten eller skinkan var döda längre. så.
det blev ett glas proviva och lite kanelkakor.
det går ju de me.

Hittade även en singoalla kaka med lakrissmak. märkligt, men rätt så gott.

Idag gör det ingenting att solen inte skiner. För på nått sätt så känner jag mig "glad" ändå.
Jag har nog även kommit en liten bit påväg.
Med hjälp av underbara vänner.
Så ska det här nog fixa sig.
Det ska fixa sig.
Nu får det vara nog.

Och som sagt.
Det känns bättre, även om det kanske bara är för stunden, så känns det bättre.
För idag är jag inte ledsen över att solen inte skiner.
För det får vara molnigt också.
Och det kan inte få mig på dåligt humör.
Inte idag i alla fall.


Men min dator hemma verkar ha gått sönder lite granna.
Det får mig dock att bli lite bitter..
Men det är ju ett litet problem som jag kan fixa helt själv.
Nästan.

jag förvärrar säkert mitt liv.
jag vrider och vänder på saker.
jag tänker för mycket.
jag funderar och frågar.
men får bara svar av mig själv.
vilket säkerligen är helt fel svar.
och det är därför jag mår som jag mår.
eller det är i alla fall en stor del till att jag mår som jag mår.
för när man undrar något, och inte får svar.
så ger man sig själv svar.
och jag är inte så bra på att ge mig själv dom svaren jag vill höra.
mycket dåligt.
men vad gör man inte?
när man inte bara kan fråga rakt ut.
och när man bara sitter.
still.

det är svårt att slappna av och bara vara. när det känns som att man sitter och väntar.
jag vet inte hur jag ska bete mig.
jag känner mig helt fast.
låst.
jag kan inte påverka.
känner mig maktlös.
ingen kontroll.
för man kan inte styra någon annans känslor och handlingar.
Man kan inte styra sina egna känslor och handlingar.
eller kan kan man väl, men det är lättare att ignorera det.
ta smällen sen.
smita från ansvar.
låta någon annan bestämma.
lämna över allt.

och bara vänta.

för jag vill inte lägga ner.
jag vill inte byta bort.

men jag har ingen garanti.
det finns inget som säger att det kommer bli som jag vill i slutändan.
och ändå så står jag bara still.
och väntar.
och tanken har slagit mig,
att jag kanske kommer må ännu sämre sen..

"men var inte så sur"

det är allt du har att säga.

och att påstå att jag stressar, är förbannat fel.

förra gången jag väntade, väntade jag i över ett år.
så är det nån som vet hur man väntar.. är det fan jag.

är det så förbannat jävla svårt? jävla fittnylle. fan vad arg jag blir.
och ju mer jag tänker på det, desto mer förbannad blir jag.
det är jävligt mycket snack. eller förresten, inget jävla snack alls.
för du BARA HÅLLER KÄFTEN HELA JÄVLA TIDEN!
FAN DRA ÅT HELVETE DITT JÄVLA LUDER.
fan vad arg jag känner mig.
jag är så less.

less less less.

försvinn.
dra
kom inte tillbaka.
fortsätt att hålla käften du.
annars ska jag fan klappa in den nästa gång jag ser den.
horunge.

Men det var en helg i Jönköping. Och som sagt. Svårt att beskriva. Bör upplevas på plats.

Lördag: Uppstigning 06:00, packa det sista. Avgång från Törnby Gård 06:43
Solig morgon!
frukost på mc donalds, som blev si så där liiite senarelagd då öppetiderna inte riktigt stämde in i våran planering..
(och tydligen inte i "familjens" planering heller)

Upplockning av Maila i Linköping. Mystiska rondeller där du...

Passerade kusten! otrooligt tjusigt. Eller passerade, åkte längs med.
Si så där 10 min från mässan känner jag hur det knakar till i ett av revbenen, och sen ilar der i hela kroppen.
Smärta. Det var fan det värsta jag kännt nånsin. Helvetes jävla skit. Andnöd.
Trodde att jag skulle få spendera helgen på hotellet.
Men med två alvedon och en jävla massa envishet så smög vi in genom dörrarna.
Mycket trevligt! Mycket fint!

Åter till hotellet, förfest! började förfesten väldigtr tidigt.. runt 15.00?
Damerna gick och badade i poolen. Jag och mina revben låg sjävla och drack vin.
mumsit.
Sen är resten lite oklart.
Jag vet att vi åkte bil, runt lite överallt.
Åt på max.
Åkte runt lite till
och till slut hamnade vi på ICA MAXI parkeringen.
Och där var det både bra och dåligt.
Träffade trevliga, mindre trevliga och ett riktigt svin från småland.
Jag tappade humöret, ville klappa till nån på käften.
Och näst intill bar in en viss flicka i bilen igen.
Tillbaks till vårat hotell, påfyllning av vin.
Eller rättare sagt tog med dunken.
Mot Grand Hotell! och norrort.
En mycket märklig hissfärd...
Mycket trevliga pojkar det där du.
Nu hade vi förfestat i si så där 8 timmar....
Det kändes...
Med siktet inställt på huset försökte vi gå rakt.
Vilket gick så där.

Väl inne så var det till en början mycket märklig musik..
Och mest "likadana" människor..
Men skit samma.!
Mina revben var dock inte så sugna på att dansa.
Så vi stod mest still och vickade lite på rumpan.
Mycket fina danser av norrort.
Allt från hip hop till lite mera "tjej" aktiga dans moves..

När klockan började bli senare så blev vi tröttare.
(logiskt)
Hemgång.
det blev en låååång hemgång.
Men väl hemma så var sängen skön och jag sov. Gott.
Men stilla.
Revbenen gjorde sig mycket påminda.. aj aj.

Inatt har jag varit vaken.
Men utan den där stressen att somna.
Jag har bara legat där. Vaken.
För jag har inte kunnat ligga på varken rygg, sida eller mage.
För det har gjort så jävla ont.
Ont ont ont.
Jag vill inte ha mera ont.
När klockan slog över till 05:00 och jag fortfarande inte hade somnat.
Började jag kolla på samma film som jag satte på kl. 23:00 och såg klart.
För, det gjorde för ont att försöka resa sig och byta film.
Det var inte värt det.
Så då tittade jag på samma igen.
Fy fan.

Och igår då?
ja. när man återigen börjar finna något form av lugn i huvudet.
När man börjar acceptera saker som det är.
Så kommer det igen. Då blir man påmind om att han finns.
Dessutom så har en mycket god vän hört av sig, som jag inte pratat med på länge.
Så självklart så är det hela tiden ensam eller flera.
Jobbigt det där.

Och nu är jag bara trött.
Men ikväll! då ska vi sjunga sing star o dricka massa viin!
Hade jag inte behövt åkt o jobba hade jag nog tagit mig ett glas nu...

På lördag beger vi oss till ELMIA! woop woop.
känns som att jag också var där förra året, vilket jag inte var, men det känns så.
för jag har hört det så mycket. att det känns som att jag också har suttit där i bubbelpoolen och fått blåmärken.
*fniss*
Men får se hur lyckliga mina revben blir av att sitta i en bil så länge... aj aj.
döva smärtan med ett glas eller två?
Piller?
eller ren jävla envishet.

ska försöka rida lite i morgon.. på en häst. eller två..

Lite lätt konfunderad.
Inte för att jag är sån.
Men när ens SÅ KALLADE VÄN inte ens hör av sig när man har brutit revbenen.
Ja, då undrar jag om det kanske får vara nog med egotrippandet?
Nä, fy fan va dåligt. Sitt du hemma och tyck synd om dig själv. För det gör du så bra.

Adjöö.

Det händer saker hela tiden. Alltid är det nått som förändras. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.
Men ibland, så lever man bara. Dagarna är bara tidsfördriv. I väntan på nått. I väntan på en förändring.
Ibland gillar man förändring. Ibland kommer det för tidigt. När man är nöjd, så är man det sällan länge.


"Det tar inte lång stund att räkna dom lyckliga stunderna blott".




Om man skulle sluta kräva att man skulle vara lycklig, om man skulle söka, leta och eftersträva lycka.
Skulle den nånsin komma? Och när fan är man lycklig? En inbillning?
Alla lever.

"Jag lever mitt liv och det lever sitt"

Andas in, andas ut. - Repetera, ofta. Dagligen.

kroppen får vila, men hjärnan går på högvarv.
jag har aldeles för mycket tid att tänka. ALDELES FÖR MYCKET TID!
Från morgon till kväll går jag o funderar, eller mest sitter/ligger.
Man ber om ett svar, men inte ens det kan man få?

jag undrar vem som är mest puckad..
jag som inte bara kan be honom att dra åt helvete?
eller han som varken svarar, hör av sig, eller tycker något.

Jag vet att han skulle be mig dra åt helvete om han ville det.
Han får gärna göra det, för då säger han ju i alla fall nått.
Men att bara vara tyst. Att inte säga nått. Det är värre.

Det var även han som tyckte att , hm, ja, han som fanns innan, var dum i huvudet.
Att "han" förstörde mig. Men han gör ju precis samma jävla sak.
Och jag tillåter det.

För något år sen släppte jag aldrig in något i mitt liv. Inte känslomässigt.
Och faktiskt så önskar jag lite grann att jag inte hade gjort det.
För då hade jag inte haft nått att sakna.
För att gå runt och sakna något hela tiden gör att man inte känner sig hel.
Och det är förjävla jobbigt.
Så, förut ville jag inte ha det.
Nu kan jag inte få det.
Fan vad less jag blir.

Man brukar ju kunna säga att man i alla fall har hälsan.
Men inte ens det kan jag få ha..

Fan ta dig.

när jag låg där på ks i söndags kväll, brevid inga-lill, så var det som lite ensamt.
för inga lill fick nämligen reda på att hon skulle bli kvar på sjukan några dagar till.
och då ville hon ringa sin man.
som hon hade vart gift med sjuukt länge.
men som hon inte kunde ringa till själv, för hon hörde inte nått i telefonen.
jag ville också ha någon som jag kunde ringa till.
just då så ville jag också säga att jag hade någon att ringa till.
någon som var kär i mig.
som var orolig för mig.
som saknade mig.
men, nä.

jag låg där och hade ont som fan.

självklart fick jag besök. underbart besök!
Sara o fredrik, ni är helt jävla underbara!
och såklart mamma och ingemar.
men.
det är det där "men" -et som jag saknar.
tänk vad lätt allt hade KUNNAT vara.
men icke.
nu vet jag inte ens själv riktigt vem jag syftar på.
jag vet inte ens själv längre vem jag tänker på.
för allt verkar ändå bara vara skit just nu.
inte ens jag själv kan få vara hel.
allt är trasigt.
jag vill inte det nå mer..

Kan ju lägga upp bilderna här också då...







Så ser jag ut nu.. snyggt.. känns helt sjukt att se sig själv i sånt här "format"
men men. inte lika skönt som kul dock..

Söndagen bestod av en helikopterfärd till KS. I helikoptern låg jag, med två brutna revben..
inte så skönt.
Men det kunde ha vart värre. Att "bara" få två brutna revben när en HÄST trampar på en är ju rätt så bra.
Så jag flög helikopter för första gången! woop woop.
landade på taket på ks.. häftit!
har jätte häftiga röntkenbilder här hemma.
där man ser att två revben är av. ajsing bajsing.
fick stanna kvar över natten. mystiskt.
kärringen som låg i sängen brevd mig var näst intill döv.
så när dom skulle ta blodprov på henne på natten så SKREK dom verkligen.
inte mycket sömn där inte.
vaknade. väntade, åkte hem.
allt var väl så bra det kunde vara.
tills jag i går morse kl 06.00 började spy som en gris.
spydde 5 ggr hemma, 2 ggr på vägen in till akuten. och 2 ggr på akuten.
mysigt. jag har vänt utochin på min magsäck. fy fan.
låg på akuten i typ 6 timmar. fick dropp.
och inte kunde dom ta blodprov på mig heller. dom fick sticka mig 5-6 ggr innan dom hittade blod
och när dom väl fick blod, så visade provsvaren skyhöga kalium värden. wtf?
så det var bara o försöka ta ett nytt blodprov, inte så lätt va, och vänta på nya provsvar.
ingen förklaring till varken varför jag spytt eller till kaliumvärdena. så
jag fick åka hem.
ska sluta käka citodon, blir alvedon o voltaren. det var deras gissning.
att jag inte tål ett ämne i citodonet, det där som omvandlas till morfin.
så. det blir mycket smärta. men men.
det löser sig.
har dock inte blivit rastlös än.
får passa på o vila.
ordentligt..