Jen.

när blev jag så förbannat trasig?
när blev jag helt jävla olycklig?

Jag har nog varit en av dom gladaste människorna jag känner.
Har aldrig haft några "problem"

Men nu då?
Sitter jag här.
Har väl typ förstört en kväll för två av mina vänner.

vad fan har hänt?
hur blev jag såhär?
när började jag tycka att allt är skit?
när började jag ifrågasätta livet?
allt är bara för jävla jobbigt.
jag har humörsvängningar som en gammal klimakteriekossa.
Jag gråter och tycker synd om mig själv.
Jag gråter och är förbannad.
Jag gråter och är förbannad på att jag tycker synd om mig själv.
Va fan händer?
Varför mår jag så jävla dåligt.
Varför är jag så förbannat jävla olycklig och missnöjd.,
När jag säkerligen kommer att vakna i morgon och vara helt "normal" igen.
Tills det bara knäpper till. Tills min hjärna byter bana helt.
Tills allt bara är tomt och jag är ensam.
Tills jag inte orkar mer. igen.
Varför kan jag inte bara få vara nöjd.
varför kan jag inte bara få som jag vill.
Nån gång måste det vända.
Men jag orkar verkligen inte nu.
Jag vill inte längre.
Det finns inget kvar.
Av mig.
Som jag tycker om.
Jag förstår att du inte vill vara med mig just nu.
Jag förstår att du inte vill prata med mig.
För det vill inte jag heller.
Jag skäms för mig själv.
För jag är inte såhär.
Det här är inte jag.
Vart fan är jag?
Vem är jag?

Jag vill vara glad. Och fin. Jag orkar snart inte ens låtsas vara glad längre.
För allt är bara på låtsas. Tills man ser sig själv i spegeln, och erkänner.
För sig själv.

-"Fy fan vad trasig jag är".