Jen.

jag vill kliva av karusellen.
gå iväg.
stänga av.
koppla bort.
få ett avslut.
eller en början.
bara det är nått.
och inte såhär.
när det är såhär.
så förtjänar du inte mig.
och jag förtjänar inte att må såhär.
jag vill bara ha svar.
en förklaring.
en mening.
ett ord.


jag håller på att tappa allt förstånd.
då och då blir jag rädd för mig själv.
hur jävla mentalt instabil jag är ibland.
alla saker som jag för en kort stund får för mig att göra.
som jag är rädd att jag snart kommer att göra.
om det, nej, inte det, DU fortsätter såhär.
för ja. det är ditt fel.
om du vill förstöra ditt liv, så får du göra det.
men du har ingen rätt till att sabba mitt liv.


jag tycker att några dagar har gått nu.
och eftersom du beter dig som vanligt mot alla andra.
så är det tydligen mot mig det här.
ibland blir jag så jävla arg.
hur fan du kan behandla en annan människa såhär.
hur du kan vara så feg. och framförallt egoistisk.
visst. du tycker säkert att jag är helt fruktansvärt jobbig.
som försöker få tag på dig, precis hela tiden just nu.
och jag förstår om du tycker att jag är knäpp.
men har du någon gång tänkt på att jag har blivit knäpp,
på grund av dig?
och det är på grund av dig, som jag mår så jävla dåligt.
men, det är på grund av mig. som ditt, och visserligen mitt,
liv kan gå käpprätt åt helvete.
men även om skiter i mig just nu.
så är det ändå inte jag, som har betett mig som ett svin,
i 9 månader...
tänk på det.

och jag tänker inte släppa iväg dig såhär lätt.
det kan du ge dig på.
om jag så ska behöva åka hem till dig och kräva en förklaring.
så kommer jag att göra det.
det kan du vara lugn för.
så var inte allt för förvånad om jag står där.
i eran hall, om några dagar...
jag lovar.