Låt mig bara få skrika rakt ut.

Bara tömma hjärnan på allt o alla!
Hästar, människor, folk, pengar, livet, vardagen, turkiet, jobbet, hunden, bilen, ta me fan allt.

Och till råga på allt så har jag rivit bort alla mina sängkläder. Så jag måste bädda rent i sänhelvetet innan jag kan lägga mig där o skrika.

Rena aggressioner. Bara förbannad. Riktigt jävla förbannad. På ta me fan allt. Så jävla lätt retad just nu.
Tänder till på allt. Skulle nog vilja klappa till nån. Ordentligt.

Tyvärr så är jag ju inte så långsint. Så snart är jag glad igen. Men vad skönt det vore. Att för en gångs skull få utlopp för sina aggressioner.

Och vad fan är det som händer i skallen när man har ont i huvudet? Vad exakt är det som händer då? Och framför allt varför och varför just då?
Helvete.

En vacker dag ska jag berätta allt. Om allt o alla. Så jag slipper gå runt och tänka på det varje dag.
Den dagen sen sorgen. Och jag står för det. Varenda grej jag sagt och gjort. Det gör jag.

Fan i helvetes jävla skit.

I morgon blir det gladstrumpor på, även fast solen ska skina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0