Jen.

Då slog jag upp mina fina blågrå (eller vad dom nu har för färg) ögon.
Va fan.
Jaja, ner en våning och drack lite mjölk.
Hade som vanligt tänkt att somna om.
Vilket sket sig totalt.
Kunde inte somna.
Mådde lite illa också tror jag.
Så där låg jag.
Vaken.
Försökte somna.
Det är verkligen värdelöst. Att försöka somna.
Är man inte trött, så somnar man inte. Tydligen.
Så jag tänkte lura mig själv att somna till en film.
Men det gick inte heller.
Kollade på brudens bäste man (Made of honor)



Det var länge sen jag såg den. Och jag måste säga att den är verkligen fin.
Jag grät nog en skvätt.
Och insåg att det var klart att jag trodde på allt det där fina för länge sen.
För det kan ju hända, på film ja.

Men det händer nog aldrig på riktigt.

Filmen var väl slut runt sju tiden.. Då lyckades jag somna till lite.
Tills väckarklockan ringde. Men det struntade jag tydligen i.
För jag bestämde mig tydligen för att kliva upp ur sängen kl 11.07 idag.
Det var skönt. Det behövdes.
Gick ner och åt lite frukost och slog på tvn.
Nått gammalt greys anatomy avsnitt hade precis börjat.
Kommer inte ihåg från vilken säsong, men det var det avsnittet när den där killen hade lagt sig i ett cementbadkar. Och när dom där ungdomarna ska operera sig, eller rättare sagt ska vara "försökskaniner" i Dereks forsknings bla bla bla.

Det är fint det avsnittet. Och jag grät en liten skvätt där också.

Det var det finaste av allt.

Det förgyllde min dag.

 -I´m not finish loving you-