Jen.

Mitt stackars huvud.
Jag vet inte om jag tycker att det här är bra.
jo det är klart att jag gör. Och jag tänker inte ens spekulera för hur det blir eller inte blir.
Det får helt enkelt bli som det blir.
I dont give a fuck!

Jag har insett idag (än en gång) att (ursäkta uttrycket) Dagens ungdomar är förjävla slöa.
Antingen måste man tvinga, muta eller böna och be att dom ska göra något.
Något som egentligen inte är jobbigt.
*Tömma diskmaskinen.
*Plocka undan efter sig själv.
*Ta av sig skorna.
*Hjälpa till att städa.

Jag och mitt tålamod använder utpressningsmetoden.
"Om ni inte hjälper mig att tömma diskmaksinen så kan ni ju glömma att ni får se klart filmen".

Och det känns förjävligt.
Jag vill inte vara nå gnällkärring.
Jag hatar att gnälla.
Jag HATAR att tjata.
Men man hamnar lixom i nått konstigt stadie.

Jag kan sitta mitt i en konversation och helt plötsligt uttrycka "sluta vicka på stolen", "ta ner fötterna från bordet", "sitt inte på borden", skrapa inte ner matrester på golvet", "rita inte på borden".

Ursäkta? hur gammal är jag?
Ska jag ens behöva säga sånt här?
Förstår man inte det själv?
Har barn/undomar så jävla dålig koll nuförtiden?
JAG VILL INTE SÄGA SÅNT!

Men jag vet, att det är jag som får skiten sen. När det ser förjävligt ut på övervåningen, det är stökigt, trasiga stolar, ritat på borden, disk överallt, matrester överallt, kaos överallt.

Det är jag som får skiten sen.
Och det fattar dom inte.
Så jag gnäller, tjatar och blir irriterad.
Men men. Det är väl sånt man får göra när man anses som "vuxen".

Det kanske är några till vuxenpoäng till min samling i alla fall...