Min hjärna börjar sakta men säkert återgå till det normala.

Förhoppningsvis.
Eller jo. Det gör den. Tänker i rätt banor igen. Jag vet, man ska aldrig säga aldrig. Men ändå.
Nån gång får det vara nog.
Men ack så enkelt saker och ting kunde vara...
Om.. Bara om...

Skit sak samma.
Sitter (återigen, såklart) och lyssnar på den där rackarns låten "Lily Alen - Fuck you".

Inser att jag är förbannat trött även idag.
Vad beror det på då?
jo, såklart på min ENDA sovmorgon så slog jag upp mina blåa 08:16.
"Fan". var den första tanken som slog mig.
Inte redan.
Och inte kunde jag somna om heller...
Låg o slötittade på nå skitprogram..
Typ finalen av "Biggest Loser", jag var snäll (trodde jag ja) och skickade ett sms till Lisa om vem som vann.
Vart hon glad över det? nääääääää.
Hon skulle tydligen kolla på det avsnittet själv. Antagligen senare. För hon hade tydligen (ja, hon har följt det skitprogrammet) väntat på finalen hela veckan! WTF? jaja. happy face!

(Är det jag som luktar illa?)


Det blev visst en liten paus här.
Eller rättare sagt en paus på 24 minuter. Telefon! yeey.
Jag kommer att stråla sönder min hjärna med hjälp av all telefonenmotörat tid..
jaja.
Efter alla halvbraiga serier slutat och alla otroligt irriterande spelprogramm börjat (dvs kl 09.00)
så råkade jag sappa mig vidare till ehum? vilken kanal? ingen aning.
Dumma dumma jag började titta på en totalt värdelös fransk film. "Kvinnan i huset brevid".
Eller La femme d'à côté som den heter på franska..
Helt ärligt en mycket dålig film. Se den inte. Varför jag såg klart på den, det undrar jag också.
Men jag spenderade i alla fall två timmar i sängen framför den filmen.
jag kunde inte bara stänga av. Jag var ju tvungen att veta hur sen slutade.
Och slutade det gjorde den. Hon sköt honom, och sig själv. När dom hade sex.
ehum? okej.

Klev upp och åt frukost. Jag är såå förälskad i kellogs frosties igen. mumsfillibabba.



Och tony är ju bara så, ehum, orange?


Åkte iväg till falkenstorp och galopperade gärnet på en galen miren.
Man rider den hästen med livet som insats.
Men kul är det! Och fort går det!
Den känslan är härlig.
När man rider så jävla fort att man inte hinner tänka om man är rädd eller om det är förbannat jävla kul.
När man inte hör nått för att det bara susar i öronen.
Och det enda man tänker är. "Hoppas han inte snubblar"
Och precis i det ögonblicket. När man totalt skiter i om man går omkull och dör, när man driver ännu mera.
Och när det går ännu fortare.
då är allt tyst.
Tårarna rinner.
Och för en sekund är man helt uppslukad av den där känslan. Det pirrar i hela kroppen.
Och sen kommer man tillbaks till verkligheten, och inser att åkern tar slut och man bör bromsa..
Det är härligt..!

Åkte hem till törnby sen.
Lunchfodrade alla kusar. Fick en stöt på insidan av låret! FUCK! man kan väl lungt säga att man vaknade till rejält! Hjärtat hoppade på plats.

Red ut en sväng på Chanelle. Vilken fantastisk häst. Helt jävla underbar. Jag kan inte annat än le när jag rider henne. *suck*

Fixade och donade. Mockade och slöade lite.
tog in alla hästarna. Och sen gick jag en promenad med lillan. Fullt med reflexer. Hur ska hon annars synas? Hon är ju verkligen mattsvart ;)

Joda.
Fan.
Jag måste ju åka o handla mjöölk!
Skynda skynda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0