mindre glad..
nje. just nu känns det faktistk inge bra alls.
allt känns så konstigt.
jag har börjat tänka sådär mycket igen.
och det känns inge bra.
och jag vet inte vad jag ska svara när min familj frågar
vart du är?
och, varför du inte är här längre?
och jag skäms.
jag skäms för att säga som det är.
att du valde bort mig.
att du valde "den enkla vägen"
att du inte valde mig...
så, jag säger inget.
för jag kan inte prata om det.
jag känner bara hur det bränner.
i ögonen.
i huvudet.
i magen.
i hjärtat.
det känns inte rätt det här.
jag sitter fortfarande med massa frågor.
som jag inte vet om jag kommer att få svar på.
och det som känns extra jobbigt,
är att det är bara jag som vill ställa dom.
det är bara jag som vågar ställa dom.
jag klandrar ingen.
det är mitt liv.
mina problem.
men just nu,
skulle jag vilja ha mig själv som vän.
för jag vet,
jag vet precis vad jag hade gjort i den här sittuationen.
men det är inte nått man kräver av någon annan.
men man hoppas.
jag hoppas...
allt känns så konstigt.
jag har börjat tänka sådär mycket igen.
och det känns inge bra.
och jag vet inte vad jag ska svara när min familj frågar
vart du är?
och, varför du inte är här längre?
och jag skäms.
jag skäms för att säga som det är.
att du valde bort mig.
att du valde "den enkla vägen"
att du inte valde mig...
så, jag säger inget.
för jag kan inte prata om det.
jag känner bara hur det bränner.
i ögonen.
i huvudet.
i magen.
i hjärtat.
det känns inte rätt det här.
jag sitter fortfarande med massa frågor.
som jag inte vet om jag kommer att få svar på.
och det som känns extra jobbigt,
är att det är bara jag som vill ställa dom.
det är bara jag som vågar ställa dom.
jag klandrar ingen.
det är mitt liv.
mina problem.
men just nu,
skulle jag vilja ha mig själv som vän.
för jag vet,
jag vet precis vad jag hade gjort i den här sittuationen.
men det är inte nått man kräver av någon annan.
men man hoppas.
jag hoppas...
Kommentarer
Trackback
