Låtdettabliensåndärhäärligdagsomjagbehöver!
Men bryr jag mig? nä.
För idag.
Skiner solen, MASSOR!
och i morse när jag gick upp var det 1.3 grader varmt ute.
Frost på heela min stackars lilla frusna bil.
Släppte ut hästarna idag.
Det är lite smått mysigt faktiskt...
Kanske bara för att det droppade från taken när frosten smälte,
solen sken, himlen var klarblå,
löven var gula och hade precis tinat upp igen.
och
det luktade sådär fruktansvärt gott ute.
Rent.
Friskt.
Höst.
Sådär som höst ska lukta.
Och sen, till min förvåning så kom Emma och kollade på stallplatser!
Jag visste att nån skulle komma, men jag blev så suprised när det var hon!
Emma tog monté licensen med mig på valla samtitidigt.
Helt jätte roligt!
hoppas hon flyttar till oss!
För hon har nämligen en liten Tap In bebis.
Den är lika gammal som min.
Så, det betyder att vi ska köra in dom samtidigt!
hii
jag ska köra ifrån henne... :P
annars då?
Jo, Anki och hennes vän, eller hennes Vän och Anki ska komma o kolla på Marlon i eftermiddag.
hoppas hoppas, han är ju så fin. Så det är väl inte helt omöjligt.
men, han är ju trotts allt marlon.
nähäpp. dags att bege sig ner till dagens första grupp.
Det blir till att önska hästar och repetera tränsets delar för dom idag.
ooh vad jobbigt.
jag har kommit på något, som är bra att komma ihåg. alltihop mynnar tillbaka till en klasskompis, fredrik. han sa något som var tänkvärt:
men det står ju där, ’han hade ju sina mockasiner kvar’. det är så. behöver det vara mer?
behöver det vara mer? om jag anser att något är viktigt, så är det ju det, oavsett vad andra än säger. alla lever i sina egna världar, vi är totalt isolerade. de enda människorna vi någonsin kommer att få uppleva inifrån är oss själva, och det är inifrån människan existerar, inte utifrån.
jag börjar lära mig att skriva dikter på piano nu. först lägger man ut några toner som stenar att gå på, sen vandrar man försiktigt fram och tillbaka, lite vingligt kanske, men ändå. efter ett tag måste man stanna och tänka. kanske sätter man sig ner ett tag, och släpper några småtankar här och var, som småsten i en skogssjö, eller för ett evigt suggestivt resonemang med sig själv. det behöver inte ta slut; man kan låta tankarna sväva iväg, nästan som om man blåste dom i ryggen...
man kan spela som om man skämdes för varenda ton, eller som om man ville putta omkull tillvaron med bara ett par ackord. man kan bygga upp en stor vägg att luta sig mot, eller en bro som plötsligt tar slut. en strid fors av toner kan plötsligt skölja över en och förstöra allt utom den barskrapade marken.
musik är roligare om man är flera. det blir mer konflikt i den då. ett sam- och motarbetande som inte riktigt vill ge upp kan ofta bli ett våldsamt bra tema. om jag vill spela både dur- och molltersen, i en tvåfemma låta tvåfemmans mollters bli växa till en durters och ha kvar den tills den plötsligt är en majsjua i femman, så går det, för jag är min, inifrån.
jag har lärt mig att spela som ett trasigt staket, som tunn is på en vattenpöl, som en skog i ett träigt svenskt piano. vad är meningen med musiken, om man kan få den att mena vad som helst?
allt det handlar om är att märka vad den gör, och sen låta den göra det men hjälp av en själv. ingen kan motstå resultatet i något som spelas med rätt inlevelse, hur fånig noten än ser ut.
ingenting är större än du själv, för det ryms i dig när du upplever det...
Varför BITER Vodkan mig mer i kinderna på landet en i City ?
Ett soundcheck.... T6TuwWatw" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=VT6TuwWatw
Så blev det i låten....
T6TuwWatw" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=VT6TuwWatw
F...... kompis vill vara Anonym...
MvH David West
1 a....http://www.youtube.com/watch?v=V_T6TuwWatw&feature=related
2 a....http://www.youtube.com/watch?v=AGSd6pvCJJI&feature=related
DRUNK =(
