Jen.

Det slog mig igår.
När jag än en gång fick en gråtattack och bara ville dö.

Att du inte har brytt dig ett skit.
Du ringde, du kunde inte ens säga det till mig mellan fyra ögon,
utan du ringde och sa att det inte skulle vara så längre.
Så som du ville ha det.
Så som du planerat.
Så som jag trodde att det skulle bli.

Ett samtal.
Och sen, tystnad.
Inget mera.
Ingen förklaring.
Allt bara återgick till det "normala".
På ytan i alla fall.
Men nu, såhär en månad senare.
Så förstår jag fortfarande inte varför.
Först och främst varför du gjorde som du gjorde,
men även varför du inte bryr dig?
Och varför du inte förklarar.
Varför du vill leva i ett sketet jävla skitförhållande med din sk. flickvän?
Vart tog du vägen?
Du som ville må bra, du som inte ville bli nedtryckt av din sk. "flickvän".
Du som ville börja ett nytt liv?
Vart tog du vägen? Och varför?
Kan du berätta det för mig?
Och medans du ändå håller på.
Berätta vad du finner för glädje i ditt nuvarande liv.
För alla vet att det är skit, en stor jävla lögn som ni lever i.
Alla vet det, även ni. Så gör nått åt saken för helvete.