usch.

När kyrkklockorna började spela, då brast det.
Det kändes som om golvet bara gungade.
Jag bara gick rakt fram.
Jag tänkte inte på vad jag såg.
Jag bara försökte fokusera mig på bänkraden näst längst fram.
Där skulle jag sitta. Där satt jag.
Och där framme, där låg morfar.
I den där lilla kistan. Min morfar, som hade så stor mage.
Hur fick han plats?

Jag hörde inte vilka psalmer som sjöngs.
Inte för att det var många som sjöng.
Mest snörvel tycker jag.
Jag hörde inte vad prästen sa, men det var tydligen fint.
Jag bara satt där. Och tänkte...

Jag vet inte vad jag skulle tycka var värst om jag dog.
Att lämna massa människor i sorg.
Eller att inte lämna någon i sorg.

Jag vill aldrig dö.



.Jag saknar dig morfar.




R.I.P
- Kaj Nilsson -




Kommentarer
Postat av: No Name men du fattar Nog

Sorgen är Jobbig

Det var en Mamma...

Varje dag saknar jag henne. Varje dag pratar jag med henne, men jag får inga svar.
Alla säger att det blir lättare med tiden, att sorgen lättar. Då undrar jag när. För det är inte lättare, det är lika svårt, samma helvete nu som då.

Ändå finns det så mycket jag vill fråga henne. Jag vill prata med min mamma och ställa frågor, precis som alla andra.
Sorgen är outhärdlig.

Men Men jag har det bra HÄR PÅ LANDET =))

2008-05-10 @ 01:51:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0