Jen.

Smärtan i mina axlar vill inte försvinna.
Kan det bero på det administrativa arbetet som jag utför?
Tror nog det.

Så, jag tänker verkligen flörta till mig massage,
om det så blir av första bästa outtröttliga nypor som jag ser.

Här sitter jag nu, på mitt kontor.
På andra sidan skrivbordet håller en liten elev precis på att
avsluta sitt skötarprov.
Jepp, hon skriver ett´prov för att få skötarlicens.
Sen, när hon (förhoppningsvis) klarar det, så kommer hon att
vara helt sjuukt glad.
Hon kommer få sin Skötarlicens, och hon kommer att ta hem den
och stolt visa upp den för sin mamma och pappa.

Sådär ja, rätt och klart.
Och visst gick det bra.
Och hon fick en sköthäst också.
Vilken tur hon har..!

Haha.
Tänk hur mycket tid man har spenderat på sin ridskola.
Jag minns det ju själv.
Flera timmar.
Flera dagar.
Alla lov.
Helt sjukt.
Stallet blir ens liv.

Och på ett sätt är det ju det fortfarande.
Men inte på samma sätt.
Jag saknar det faktiskt.
Men det känns ändå skönt.
Att inte ha samma anknytning till ett ställe som jag haft.
Som jag hade med Fågelängens Gård.
Det var nog, (än så länge), den bästa tiden i mitt liv.
Och jag saknar det, varje dag.
Men allt går vidare.
Till och med jag.