Jen.

Det som äter upp mig inifrån.
Det grämer sig i hela mig.
Det går inte att sluta tänka på.
Det kommer aldrig att försvinna.

Och precis just nu.
Så hör jag en låt.
Som passar in så jävla bra.
På allt just nu.

Du har så lätta att stampa sönder när du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig från stormen när du vill och när du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet som om lilla jag försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nått för dig
Jag räcker inte fram
Men du har så svårt att vara ensam så du går till lilla mig
Men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler
Men du kan säga nått så beskt att allt bli kaos och upp och ner
Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där
Det vankas höst och du får ofelbart nått underligt i din blick
Det är så lätt att genomskåda din spel och dina trick
Nu faller mörkret över stan och du går runt och sparkar löv
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv
Har så svårt att veta om jag ens betyder nått för dig
Du spelar nått slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel när du ser på lilla mig
Och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på det är som lockande mystik
Men en dag är allting preskiberat och en del av din lyrik
Har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Det går ett hjärtligt litet tag sen tillhör jag ett slag för sig
Ett slag för intet dömt
Snart är allting tystnat, bortglömt stackars dumma lilla mig
Och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej...