Jen.

Det tog ett tag. Hur kunde jag bli så sliten?

Jaja, så är det i alla fall.

Vaken ja, men pigg? -Nää., inte på långa vägar.

---

Var det någon som märkte när allt hände?
Om man bara stannar just nu, och kollar på hur allt ser ut.
Vad som har hänt.
Varför det har hänt.
Var det någon som såg när det hände?
Det har hänt väldigt mycket.
Allt är väldigt rörigt.
Men ingen verkar riktigt orka bry sig.
Ingen verkar vilja bry sig.
Eller ännu minde, orka försöka lösa skiten.
Alla bara försöker leva på som vanligt.
Blogga lite om sina tankar som aldrig sägs i verkliga livet.
Man får gissa sig fram till vad folk tycker och tänker.
För ingen vill prata, och ingen vet.
Och det gör ju inte saken bättre.
Det finns lixom ingen energi över just nu.
Men kan man vänta hur länge som helst med sånt här?
Kan alla lägga det på is?
Kan man försöka ta tag i saker för sent?
Kommer det rinna ut i sanden och bli halvbra?
Kan det gå så lång tid så att alla till slut inte orkar bry sig.
Att alla låtsas att det är bra?
Och bara skiter i all det som hände.
En stor orsak till att det är såhär, är ju för att vi är/var vänner.
Och vänner bryr sig.
Men när en vän inte vill se sitt eget bästa, och inte vill lyssna.
Hur ska man då bete sig?
Man bryr sig ju inte för att man vill vara elak,
man bryr sig för att man tycker om.

Även om alla vill lösa allt.
Vem fan ska börja?
När ingen tycker att man har gjort fel?