en smått obehaglig tanke..

kommer det nånsin att helt ta slut.
helt försvinna?
utan att komma tillbaka,
så att det känns?



nu går jag o lägger mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0